Ursäkta tjatet, men grundproblemet är att konsumentsidan låtsashandlar individuell energi trots att el egentligen är en vara som handlas kollektivt och momentant, dvs som effekt. Följden blir att det alltid måste finnas ett överskott av produktionskapacitet på elmarknaden men att behovet av överskott dessutom hela tiden trissas upp. Dels därför att systemet som sådant syftar till att subventionera elintensiva konsumenter men också på grund av att effekt blir gratis när marknaden prissätter energi. Ett allt större kapacitetsbehov på konsumentsidan måste alltså täckas trots att det inte går att ta betalt för kapacitet i producentledet. Den geniala politiska lösningen på det här problemet är att prissätta energi även på producentsidan. Det gör det möjligt att investera i produktion som faktiskt inte bidrar till någon faktisk kapacitet alls. Vilket i princip innebär att behovet av överkapacitet blir oändligt!
Så till den springande punkten. Bidrar den dysfunktionella elmarknaden verkligen till att värna vår framtida konkurrenskraft?
Relaterat:
DN,
SvD
